Nu var det längesedan..
Verkligen dags att uppdatera här! Det har ju hänt SÅ SÅ mycket..och bara bra saker :D
Osman fick sitt uppehållstillstånd, det fick vi reda på 2 veckor innan vår underbara DENIZ föddes, den 27/9-2010.
Han vägde 4190g och var 53 cm lång. En vaken och stark kille.
Osman kom till Sverige den 15 oktober och då mötte jag, William och Deniz honom på stationen här i Jönköping. Vilken underbar lycka, äntligen samlade, äntligen kan vi vara tillsammans!
Julen och nyåret åkte Osman ,jag och Deniz till Alanya för att träffa Deniz farmor och farfar och fastrar. 2 veckor stannade vi, det var en udda jul och jag saknade barnen så mycket, tur att mamma alltid ställer upp och barnen har det så bra hos henne och det var skönt att veta. Deniz blev pussad på av säkert 100 pers :D Släktingar och vänner kom för att hälsa på honom och vi åkte runt och besökte folk också.
Det var intensiva 2 veckor men väldigt roligt. Vädret var fantastikst, vi badade tom i havet, satt ute och åt frukost, bodde på ett SÅ fint hotell som låg på stranden, Sunpark Ocean. Vi passade på att vara ute och promenera mkt eftersom vi var så trötta på all snö här hemma. Deniz kunde ligga i vagnen utan en massa kläder och sufletten nere, han tittade på träden och himlen och var så nöjd.
Nu är vi hemma, skolorna har börjat för fullt igen, Osman läser på SFI och är så duktig, jag är totalt imponerad. Allt känns som det börjar fungera för alla, det är inte lätt att för någon med så många omställningar i familjen, ny bebis, barnen har en pappa som finns där för dom och även en pappa att testa gränser hos, Osman i ett nytt, kallt mörkt land, kultur osv. Kan inte riktigt fatta att alla bitar har fallit på plats så här. Jag är med mannen jag älskar, vi har en underbar liten kille som är 4 månader imorgon, barnen älskar Osman, Osman älskar barnen, syskonen är SÅ fina med Deniz och gosar, pussar och leker med honom. Nu har jag svamlat färdigt och ska gå och blåsa på Deniz mage, han ligger här på golvet och pratar och sprattlar för fullt. Kärlek...
Osman fick sitt uppehållstillstånd, det fick vi reda på 2 veckor innan vår underbara DENIZ föddes, den 27/9-2010.
Han vägde 4190g och var 53 cm lång. En vaken och stark kille.
Osman kom till Sverige den 15 oktober och då mötte jag, William och Deniz honom på stationen här i Jönköping. Vilken underbar lycka, äntligen samlade, äntligen kan vi vara tillsammans!
Julen och nyåret åkte Osman ,jag och Deniz till Alanya för att träffa Deniz farmor och farfar och fastrar. 2 veckor stannade vi, det var en udda jul och jag saknade barnen så mycket, tur att mamma alltid ställer upp och barnen har det så bra hos henne och det var skönt att veta. Deniz blev pussad på av säkert 100 pers :D Släktingar och vänner kom för att hälsa på honom och vi åkte runt och besökte folk också.
Det var intensiva 2 veckor men väldigt roligt. Vädret var fantastikst, vi badade tom i havet, satt ute och åt frukost, bodde på ett SÅ fint hotell som låg på stranden, Sunpark Ocean. Vi passade på att vara ute och promenera mkt eftersom vi var så trötta på all snö här hemma. Deniz kunde ligga i vagnen utan en massa kläder och sufletten nere, han tittade på träden och himlen och var så nöjd.
Nu är vi hemma, skolorna har börjat för fullt igen, Osman läser på SFI och är så duktig, jag är totalt imponerad. Allt känns som det börjar fungera för alla, det är inte lätt att för någon med så många omställningar i familjen, ny bebis, barnen har en pappa som finns där för dom och även en pappa att testa gränser hos, Osman i ett nytt, kallt mörkt land, kultur osv. Kan inte riktigt fatta att alla bitar har fallit på plats så här. Jag är med mannen jag älskar, vi har en underbar liten kille som är 4 månader imorgon, barnen älskar Osman, Osman älskar barnen, syskonen är SÅ fina med Deniz och gosar, pussar och leker med honom. Nu har jag svamlat färdigt och ska gå och blåsa på Deniz mage, han ligger här på golvet och pratar och sprattlar för fullt. Kärlek...
