Mina älskade små sjuklingar :(
Ja, nu har Ida varit sjuk i ca 1,5 vecka. Ont i magen och hemsk astma och hosta. Varför vill det aldrig gå över?
Nu hostar hon som en tok trots 2 täta inhalationer. Hjälper det inte snart så åker jag väl in med henne..också..
För idag har Daniel varit på VC med min bror och will och mig. Daniel har hög feber, ont i hals och öron. Sovit såå dåligt inatt, nu ligger han och sussar på soffan. Daniel hade enl läkaren ett virus (surprise) och början till öroninflammation. En stund senare hade jag tid för Will på Lejonungen eftersom VC-tiderna va slut. Därför var bror min med och kunde vara med Daniel så Will och jag kunde vara i stan i tid. Will vaknade med jätteont i örat och kinden i morse. Hos den underbara doktorn så hittade dom en kraftig öroninflammation på ena örat, Will bara grät för det gjorde så ont..vilket han nästan aldrig gör. Han fick en ipren av doktorn och recept på antibiotika ifall trumhinnan skulle spricka eller att han fick väldigt hög feber. Kommer ut från läkaren och börjar gå mot bussen. Då kräks han upp tabletten, tog en taxi hem istället.Sen har han sovit i 3 timmar.
Studierna kan jag inte ens tänka på, fasen, jag som verkligen vill bli färdig med detta. Ja, får försöka plugga matte i helgen, sen höra av mig till vägledningscentrum på måndag och gå ner på 50% ett tag tror jag. Är helt omöjligt att ta hand om mina änglar samtidigt med plugg, har ju ingen ork kvar.
Nä nu ska jag inte klaga mer för den 2/6 åker vi till min älskling..yeeeeeey!!! Vi kommer inte hem förren i slutet av Juli, så nästan 2 månader blir det. Betalt och klart! Så gött..så det får vi drömma om mitt under all sjukdom.
Igår var jag på ultraljud, så underbart att se den sprattliga lilla krabaten där inne. Den hade växt precis som den skulle och allt såg så bra ut. Bebben ville dock inte vara stilla för att bli fotad utan låg som en liten boll för att gömma sig. När vi skulle kolla på ansiktet så hade den hela handen för, så allt vi såg va små fingrar :)
BF är 27/9.
Blir lugn valborg här iallafall..möjligtvis slår vi på stort med lite glass och kanske chips som mys :)
Nu hostar hon som en tok trots 2 täta inhalationer. Hjälper det inte snart så åker jag väl in med henne..också..
För idag har Daniel varit på VC med min bror och will och mig. Daniel har hög feber, ont i hals och öron. Sovit såå dåligt inatt, nu ligger han och sussar på soffan. Daniel hade enl läkaren ett virus (surprise) och början till öroninflammation. En stund senare hade jag tid för Will på Lejonungen eftersom VC-tiderna va slut. Därför var bror min med och kunde vara med Daniel så Will och jag kunde vara i stan i tid. Will vaknade med jätteont i örat och kinden i morse. Hos den underbara doktorn så hittade dom en kraftig öroninflammation på ena örat, Will bara grät för det gjorde så ont..vilket han nästan aldrig gör. Han fick en ipren av doktorn och recept på antibiotika ifall trumhinnan skulle spricka eller att han fick väldigt hög feber. Kommer ut från läkaren och börjar gå mot bussen. Då kräks han upp tabletten, tog en taxi hem istället.Sen har han sovit i 3 timmar.
Studierna kan jag inte ens tänka på, fasen, jag som verkligen vill bli färdig med detta. Ja, får försöka plugga matte i helgen, sen höra av mig till vägledningscentrum på måndag och gå ner på 50% ett tag tror jag. Är helt omöjligt att ta hand om mina änglar samtidigt med plugg, har ju ingen ork kvar.
Nä nu ska jag inte klaga mer för den 2/6 åker vi till min älskling..yeeeeeey!!! Vi kommer inte hem förren i slutet av Juli, så nästan 2 månader blir det. Betalt och klart! Så gött..så det får vi drömma om mitt under all sjukdom.
Igår var jag på ultraljud, så underbart att se den sprattliga lilla krabaten där inne. Den hade växt precis som den skulle och allt såg så bra ut. Bebben ville dock inte vara stilla för att bli fotad utan låg som en liten boll för att gömma sig. När vi skulle kolla på ansiktet så hade den hela handen för, så allt vi såg va små fingrar :)
BF är 27/9.
Blir lugn valborg här iallafall..möjligtvis slår vi på stort med lite glass och kanske chips som mys :)
Skriver här istället för matteplugg..
Ja just så är det, har ingen chans att koncentrera mig på matten idag, bara att ge upp..typ.
Barnen har studiedag och Daniel passar på att vara sådär lagom sjuk, tillräckligt sjuk för att inte få gå ut, han hade feber igår, ändå tillräckligt frisk för att vara riktigt retlig. Han tycker att jag är mest dum och elak, jaha, whats new?
Igår träffade Will och jag hans stödis igen, vi var i stadsparken och Will hade det kanonmysigt. Det verkar bli jättebra och under dagen på söndag ska Will få vara med dom alldeles själv.
Ska ta och slå en pling till min barnmorska snart, har haft konstigt ont i magen flera ggr, ungefär som mensvärk, senast igår, inget jag känner igen sen tidigare. Blir ju orolig så bäst att kolla upp. Är föresten i v. 18 nu, det går ganska fort tycker jag och ingen idé att försöka dölja magen längre :) Bebisen härjar och sparkar för fullt varje dag. Den 29:de är det ultraljud, är ju helt underbart att få se det lilla livet igen!
Sist var i v. 13, då det gjordes KUB-test. Fick ett kanon resultat på det, så det var en otrolig lättnad. KUB-test är första gången för mig och erbjuds tydligen alla gravida här i Jönköping. Man får ta ett blodprov och sen mäter dom nackspalten på bebisen via ultraljud och där får man då ett resultat av sanolikheten på att få ett barn med Downs syndrom.
Ska försöka komma iväg till IKEA en stund och köpa persienner till köket, håller på att förgås när solen ligger på där. Fråga är bara om jag lyckas få upp dom också. Skruva kan jag göra om det gäller att skruva ihop IKEA möbler osv, men att sätta fast saker i tak och väggar är jag inte nåt vidare på.
Näpp, in i duschen ska jag, BYE!
Barnen har studiedag och Daniel passar på att vara sådär lagom sjuk, tillräckligt sjuk för att inte få gå ut, han hade feber igår, ändå tillräckligt frisk för att vara riktigt retlig. Han tycker att jag är mest dum och elak, jaha, whats new?
Igår träffade Will och jag hans stödis igen, vi var i stadsparken och Will hade det kanonmysigt. Det verkar bli jättebra och under dagen på söndag ska Will få vara med dom alldeles själv.
Ska ta och slå en pling till min barnmorska snart, har haft konstigt ont i magen flera ggr, ungefär som mensvärk, senast igår, inget jag känner igen sen tidigare. Blir ju orolig så bäst att kolla upp. Är föresten i v. 18 nu, det går ganska fort tycker jag och ingen idé att försöka dölja magen längre :) Bebisen härjar och sparkar för fullt varje dag. Den 29:de är det ultraljud, är ju helt underbart att få se det lilla livet igen!
Sist var i v. 13, då det gjordes KUB-test. Fick ett kanon resultat på det, så det var en otrolig lättnad. KUB-test är första gången för mig och erbjuds tydligen alla gravida här i Jönköping. Man får ta ett blodprov och sen mäter dom nackspalten på bebisen via ultraljud och där får man då ett resultat av sanolikheten på att få ett barn med Downs syndrom.
Ska försöka komma iväg till IKEA en stund och köpa persienner till köket, håller på att förgås när solen ligger på där. Fråga är bara om jag lyckas få upp dom också. Skruva kan jag göra om det gäller att skruva ihop IKEA möbler osv, men att sätta fast saker i tak och väggar är jag inte nåt vidare på.
Näpp, in i duschen ska jag, BYE!
Aaaah..så trött jag ääääär!
Ja, nu är min ork slut! Började dagen med att tömma ut evakueringslägenheten, städa, diska om det som barnen diskat. Sen hem och börja med kursen i MA..alltså det är inte mitt favvoämne, finns det nåt tråkigare?
Men måste ju iaf göra det, barnen behöver ju kanske hjälp av mamma med läxorna, kan ju va bra att veta hur man kan hjälpa då.
Sen var jag iväg och träffade Will's ev nya stödfamilj. Dom verkade trevliga, vi ska ses på tordag tillsammans med William. Will är så glad, han säger att; dom är min alldeles egna stödfamilj!
Hoppas verkligen att det blir bra. Egentligen så har jag ju inte känt att Will behöver komma iväg för att JAG ska få avlastning, mer att det vore bra för honom att komma iväg där det dessutom finns en "pappa" i familjen. SÅ roligt att han är positiv till det iallafall. Blir ju bra när bebisen kommer, då får han åka iväg ibland till 2 vuxna som har all tid och uppmärksamhet bara för honom. Will är ju annars familjens gullegris och minsting, så det blir en stor omställning för honom med en liten här hemma. Jag hade ju liksom ställt in mig på att han var min sista plutt.
Så det kändes iallafall.
Iallafall, efter mötet med stödfamiljen så handlade jag och tog bussen hem. Skulle sätta in matvarorna i kylen men insåg att det va för mycket skräp i kylen så började rensa den, slutade med att jag skurade ur hela kylen. Skönt att det är gjort..bara det att alla kläder,täcken, kuddar m.m som vi haft under 9 v i lägenheten, står i hallen och väntar på att jag ska lägga allt på plats. Men undrar var allt fick plats innan?
Vad gör man med allt skräp, kanske bara skulle ställa ut allt på balkongen och dra ner persiennerna?
Nä nu sitter en supertrött Will i hallen och gråter för han vill åka inlines. Jag ska stoppa honom i badet och snuggla lite med honom innan sängdags. Solen skiner ju, så barnen har varit ute och lekt sen dom kom hem från skola/dagis. Tar på krafterna för en liten 5-åring. Undrar vem som somnar först, Will eller mamma!
Men måste ju iaf göra det, barnen behöver ju kanske hjälp av mamma med läxorna, kan ju va bra att veta hur man kan hjälpa då.
Sen var jag iväg och träffade Will's ev nya stödfamilj. Dom verkade trevliga, vi ska ses på tordag tillsammans med William. Will är så glad, han säger att; dom är min alldeles egna stödfamilj!
Hoppas verkligen att det blir bra. Egentligen så har jag ju inte känt att Will behöver komma iväg för att JAG ska få avlastning, mer att det vore bra för honom att komma iväg där det dessutom finns en "pappa" i familjen. SÅ roligt att han är positiv till det iallafall. Blir ju bra när bebisen kommer, då får han åka iväg ibland till 2 vuxna som har all tid och uppmärksamhet bara för honom. Will är ju annars familjens gullegris och minsting, så det blir en stor omställning för honom med en liten här hemma. Jag hade ju liksom ställt in mig på att han var min sista plutt.
Så det kändes iallafall.
Iallafall, efter mötet med stödfamiljen så handlade jag och tog bussen hem. Skulle sätta in matvarorna i kylen men insåg att det va för mycket skräp i kylen så började rensa den, slutade med att jag skurade ur hela kylen. Skönt att det är gjort..bara det att alla kläder,täcken, kuddar m.m som vi haft under 9 v i lägenheten, står i hallen och väntar på att jag ska lägga allt på plats. Men undrar var allt fick plats innan?
Vad gör man med allt skräp, kanske bara skulle ställa ut allt på balkongen och dra ner persiennerna?
Nä nu sitter en supertrött Will i hallen och gråter för han vill åka inlines. Jag ska stoppa honom i badet och snuggla lite med honom innan sängdags. Solen skiner ju, så barnen har varit ute och lekt sen dom kom hem från skola/dagis. Tar på krafterna för en liten 5-åring. Undrar vem som somnar först, Will eller mamma!
En del som hänt på senaste..
Nu är vi äntligen hemma efter en nästan 9 veckor lång vistelse i en sk evakueringslägenhet. Vi har bott i en 1,5 r ok på Torpa, gick bra i början men sen kändes det mer och mer kaotiskt. Bussar varje dag till skola/dagis med barnen, både dit och hem. Tog på krafterna på både barnen och mig. Nu är vi iallafall äntligen hemma, i vår fina lägenhet. Vi trivs som aldrig förr ;)
Jag har försökt plugga på distans efter Turkiet vistelsen i februari. Det har gått ganska så bra och skönt att beta av ett ämne i taget. Turkiet ja, var underbart att få va med min älskling igen trots att det inte blev riktigt som jag tänkt mig.
Jag mådde ju skit innan jag åkte, trött och dan, trodde jag höll på att bli riktigt sjuk men så var inte fallet.
Bara nån dag innan jag åkte bestämde jag mig för att göra ett grav-test..trots att vi använt skydd under Osmans vistelse i Sverige ..så blev testet illblått!
Jaha..världens chock fick jag..blev först glad åt Osmans reaktioner, han blev jättelycklig..men förrvirrad. Men sen kände jag bara..hur ska detta funka, hur ska vi få ihop allt..är ju tillräckligt mycket ändå. Tänkte på barnen,man gör allt för att hinna med dom 3 jag har. I Turkiet va jag inte jätterolig att umgås med, sov, sov, mådde illa och sov lite till. Osman gjorde allt för att försöka få mig glad och må lite bättre, vi promenerade vid havet, vi tom badade fast han höll på att frysa ihjäl ;)
Efter jag kom hem blev jag sjuk, det gjorde ju inte situationen smidigare, men som tur är mår jag SÅ mkt bättre nu, börjar vänja mig vid tanken att Osman kommer hit när han kan, efter turist säsongen i Alanya. Att vi ska ha bebbe..så overkligt..men ändå känner jag den sprattla därinne :D
Det blir väl i oktober eller november hoppas jag. Liten kommer att dyka upp i september. Planerna är att vi åker till Turkiet i sommar eller så fort vi kan och stannar så länge jag kan, är ju regler ang försäkringar osv när man är gravid, så måste vara hemma 8 v innan BF.
Så om jag inte har varit speciellt social under denna period..så har ni förklaringen här. Jag har helt enkelt inte pallat med nån kontakt, inte orkat förklara osv.
Nu är iaf våren här, och vi ska ut och cykla!
Förresten, får ju inte glömma, världens goaste William har ju fyllt 5 år också! Min stora pojk! Han fick en så cool alldeles ny cykel m.m.
Mamma, om du läser, saknar dig massor, tack för att du finns! Njut i värmen för oss oxå och pussa Osman från mig ;)
Hej hopp!
Jag har försökt plugga på distans efter Turkiet vistelsen i februari. Det har gått ganska så bra och skönt att beta av ett ämne i taget. Turkiet ja, var underbart att få va med min älskling igen trots att det inte blev riktigt som jag tänkt mig.
Jag mådde ju skit innan jag åkte, trött och dan, trodde jag höll på att bli riktigt sjuk men så var inte fallet.
Bara nån dag innan jag åkte bestämde jag mig för att göra ett grav-test..trots att vi använt skydd under Osmans vistelse i Sverige ..så blev testet illblått!
Jaha..världens chock fick jag..blev först glad åt Osmans reaktioner, han blev jättelycklig..men förrvirrad. Men sen kände jag bara..hur ska detta funka, hur ska vi få ihop allt..är ju tillräckligt mycket ändå. Tänkte på barnen,man gör allt för att hinna med dom 3 jag har. I Turkiet va jag inte jätterolig att umgås med, sov, sov, mådde illa och sov lite till. Osman gjorde allt för att försöka få mig glad och må lite bättre, vi promenerade vid havet, vi tom badade fast han höll på att frysa ihjäl ;)
Efter jag kom hem blev jag sjuk, det gjorde ju inte situationen smidigare, men som tur är mår jag SÅ mkt bättre nu, börjar vänja mig vid tanken att Osman kommer hit när han kan, efter turist säsongen i Alanya. Att vi ska ha bebbe..så overkligt..men ändå känner jag den sprattla därinne :D
Det blir väl i oktober eller november hoppas jag. Liten kommer att dyka upp i september. Planerna är att vi åker till Turkiet i sommar eller så fort vi kan och stannar så länge jag kan, är ju regler ang försäkringar osv när man är gravid, så måste vara hemma 8 v innan BF.
Så om jag inte har varit speciellt social under denna period..så har ni förklaringen här. Jag har helt enkelt inte pallat med nån kontakt, inte orkat förklara osv.
Nu är iaf våren här, och vi ska ut och cykla!
Förresten, får ju inte glömma, världens goaste William har ju fyllt 5 år också! Min stora pojk! Han fick en så cool alldeles ny cykel m.m.
Mamma, om du läser, saknar dig massor, tack för att du finns! Njut i värmen för oss oxå och pussa Osman från mig ;)
Hej hopp!
